Så uppstod sporten
Redan på mitten av 1800-talet kunde man se något som liknade vattenskidor på Strömmen i Stockholm.
Den 12:e juni 1840 var det en simlärare vid namn F Gjörcke som hade uppvisning för 1000-talet åskådare.
Han stod på ett par pontoner och tog sig fram med hjälp av en pendel
Eftersom ingen båt behövdes kan det kanske därför inte jämföras med riktiga vattenskidor, men det gick att ta sig fram, om än långsamt.
Det dröjde cirka 80 år innan man började kombinera båt med vattenskidor.
Det inträffade 1922 på tre olika ställen samtidigt.
Frankrike.
En greve i Nizza var biten av surfingsporten.
Då vågorna från havet inte var tillräckligt stora kläckte greven idén med att surfa efter båt.
Han började åka på en stor dörr, när han sedan provade två dörrar tyckte han att han var tvungen att stå lite för bredbent.
Smalare "skidor" tillverkades tills han fått fram en modell som passade honom och hans båt.
Sporten spred sig med lavinens fart över hela rivieran och resten av Frankrike.
Schweiz.
Två alpinister ville utöva sin sport även på sommaren.
Skidbacken slutade vid en sjö och de kom på idén att åka på vattnet.
Första försöket gjordes med en alpin utrustning.
Det gick inte, de smala skidorna bar inte.
Nästa försök gjordes med två sammanspikade skidor.
Men först när man spikade till en tredje skida lyckades det.
Modellen på ett par vattenskidor var född och även sporten i Schweiz.
Amerika.
Samtidigt konstruerade en amerikan ett par skidor som redan vid första försöket visade sig vara en bra modell.
Amerikanen hette Ralph Samuelson och är sannolikt den som har betytt mest för vattenskidsportens spridning i världen.
Efter att ha rest runt och introducerat den nya sporten genom uppvisningar och shower funderade han på hur man skulle kunna arrangera tävlingar.
Slalom och hopp togs från vinterskidsporten.
Den tredje grenen, trick har väl närmast ursprung i konståkning på skridskor.
Mr Samuelson blev något av en vattenskidornas ambassadör.
Han fick i Amerika den hedrande benämningen "Father Waterskier".
Men Sverige då?
Vem som först introducerade sporten i Sverige har diskuterats mycket.
Redan 1939 åkte en göteborgare vid namn Sjöstedt vattenskidor efter båt.
Skidorna kom från Amerika men han hade bara ett par.
Verksamheten fortsatte i mycket liten skala fram till mitten av 40-talet.
Det största problemet i Sverige var bristen på snabba båtar.
Det var anledningen till att det tog ganska många år innan sporten var någorlunda utbredd.
Sveriges motsvarighet till Father Waterskier är utan tvekan Ragnar Frunck från Stockholm.
1947 ringde en bekant från västkusten till Ragnar och frågade honom om han var intresserad av ett par vattenskidor inköpta i Staterna.
Utan tvekan svarade friskusen ja och skidorna skickades utan vidare instruktioner.
Bindningarna bestod av sadelgjord och hälkappan var av trä. Den sommaren fick många se Ragnar susa omkring i den stockholmska skärgården.
Han åkte även runt i Sverige och gav uppvisningar.
En person som gjorde vattenskidor känt runt hela Sverige på 50-talet var Sven "Tumba" Johansson.
I några somrar åkte han land och rike runt med sin Tumba vattenskidshow.
Man byggde pyramider, clownade och man hade till och med en Österrikare som åkte "barfota" med ett par gymnastikskor på fötterna.
På 60-talet blev vattenskidor mycket populärt och klubbar växte upp som svampar överallt.
Det bildades ett förbund och det börjades att tävla i allt större omfattning.
Det första officiella SM:et kördes i Fengerfors 1963, och i mitten av 60-talet kom det fram en lintott från Nynäshamn vattenskidklubb som kom att dominera svensk vattenskidsport i nästan 20 år.
Namnet: Lasse Björk.